Betesplanering

2010-04-15 Av Av Roffe

Hästar och ekologiskt lantbruk

 

Lena Fernlund och Guðni Ágústsson

 

Hästars behov av bete

Hästars behov av bete är mycket varierande beroende på ras, ålder, träning, dräktighet och digivning. Unghästar, mjölkande ston och högpresterande hästar behöver både hög kvalitet på och stor mängd av betet. Betesmängden kan uppgå till 3-3,5 kg ts per 100 kg kroppsvikt. Hästar som tränas lätt eller vilar har inte lika stora behov. En vuxen häst betar ca 2 kg ts per 100 kg kroppsvikt och dag. Detta kräver gruppindelning och olika betessystem under betessäsongen.

 

Betesplanering och parasitbekämpning

Med bra betesplanering hindrar man uppkomsten av svåra parasitsmittor och ser till att hästarnas foderbehov tillgodoses. Dessutom minskar risken för överbetning av marken.

Ur parasitsynpunkt är det fölston, föl och unghästar som är mest känsliga för inälvsparasiter. Dessa bör man därför erbjuda "rena" parasitfria beten. Ett bete räknas som parasitfritt om det inte har betats av djurslaget i fråga under ett helt år. Hagar som används vintertid ska inte betas.

En häst som har inälvsparasiter ska förstås avmaskas med lämpligt avmaskningsmedel. Med en god betesplanering kan man dock minska användningen av avmaskningsmedel betydligt. Till hjälp kan man skicka in träckprov för analys. Rådfråga veterinär både vad det gäller träckprov och avmaskningsmedel.

En förutsättning för att kunna ha ett bra betessystem är att marken är stängslad på lämpligt sätt. Permanenta stängsel i kombination med flyttbara är att rekommendera. De olika hästgrupperna ska kunna flyttas efter behov och storleken på hagarna ska kunna anpassas efter betets tillväxt. Genom god planering kan balans åstadkommas mellan tillgång och behov av bete. I början av betessäsongen är tillväxten stor på betet och hästarna behöver inte så stor betesareal. I slutet av betessäsongen minskar avkastningen på betet och hästarna måste få tillgång till större areal.

 

Betessystem

 

Integrering av betesmarken i växtföljden

På åkermarken har man antingen en betes växtföljd, en slåtterväxtföljd eller en kombinerad betes- och slåtterväxtföljd. Vid en ren betes växtföljd kan man slå vallen något enstaka år för att minska parasitsmittan i betesvallen. I en slåtterväxtföljd kan man beta de äldre vallarna eller återväxten. I en kombinerad slåtter- och betesväxtföljd väljer man arter i blandningen som tål både bete och slåtter. Det är vanligt att man slår vallen de första åren och sedan betar vallen när den är äldre.

 

Växelbetning med annat djurslag

Vid växelbetning betas hagarna vartannat år av hästar och vartannat år av annat djurslag (nöt/får). Denna metod har den fördelen att båda djurslagen erbjuds parasitfritt bete varje år och därför tjänar båda lika mycket på det. En annan fördel är att djurslagen betar olika, väljer olika växter, så att konkurrensen mellan växterna blir jämnare på lång sikt och betets kvalitet och smaklighet håller i sig genom åren. Växelbetning lämpar sig både på åkermarksbeten och naturbeten.

 

Sambete med annat djurslag

Det har visat sig att två djurslag på samma bete kompletterar varann genom olika val av växter och olika sätt att beta. Detta ger bättre utnyttjande av betet plus att djuren inte tvingas beta nära sin egen avföring. Tillväxt hos djuren blir bättre, men metoden garanterar inte att parasitsmitta inte förekommer. Intensivare betning ger större risk för parasitsmitta i detta system. Sambete lämpar sig både på åkermarksbeten och naturbeten.

 

 

Portionsbetning

Genom att flytta staketet tilldelas hästarna lagom mängd bete. Detta ger möjlighet att styra intaget och dessutom utnyttjas betet bättre. Portionsbetning passar utmärkt där man har vuxna hästar som inte ska bli för feta och när man inte har så stor betesareal. Det ger även möjlighet att begränsa parasitsmittan, dvs. genom att man inte betar hela arealen varje år.

 

Flexibelt system

Eftersom tillgången på bete kan variera kraftigt mellan åren är det viktigt att ha ett flexibelt betessystem. Detta ska medge att man t.ex. kan skörda en betesfålla om betestillgången är god. Om betet börjar ta slut ska man kunna beta en del av slåttervallen etc. Det flexibla systemet underlättar även planeringen för att minska parasitsmittan.